lillaax

En blogg med fokus på träning och hälsa, men då mitt liv består av mycket mer kommer även det att speglas här. Mitt fokus är att både ande, själ och kropp ska få vad som behövs för att orka och må bra i tillvaron!

Kontakt får du enklast genom pt@lillaax.se

Blogg

Ooops I did it again..

2017-11-23 15:32 livetIIH

Smärtan tilltar, jag blundar och djupandas, tar kontrollen över läget och tar ny sats. Så är min verklighet, varje dag, varje stund. Jag har haft huvudvärk sedan i våras, men den har ökat på sistone, eller så har jag tröttnat på att uthärda smärtan! Det är antingen det ena eller det andra.

För några veckor sedan konstaterades att synen var sämre, så vi ändrade shuntinställningen och skulle sedan testa ögonen igen. I fredags på vår ljuva julfest märkte jag att jag inte såg ordentligt på höger ögat, jag trodde det var linsen så lät det vara. Väl hemma plockade jag ut linserna och märkte att synpåverkan var kvar. Suck... jaja, kanske bara är trött. I måndags försökte jag ringa rundor men gick sådär, när jag var färdig med jobb var telefontiderna slut. I tisdags fick jag tag på alla och fick en akuttid till i onsdags. Känslan kommer krypande, vetskapen att något är på gång, men osäkerheten kring vad. Vi valde att berätta för barnen att mamma mår dåligt och ska träffa sin McStuffin doktor och att vi inte vet om mamma får komma hem för att sova eller om doktorn vill att jag ska sova på sjukhuset. En mysig tv kväll med fångarna på fortet och fredagsmys på en tisdag. Fullt med kramar och närhet samt massor "jag älskar dig" fyllde kvällen!

Onsdagen började med provtagning av liquor i shunten, sen ögonkontroll. Jag ville inte vara själv utan hade bett Håkan följa med mig genom dagen vilket han gjorde som den hjälte han är. Så tacksam att vi får stå tillsammans mitt i skiten! Liquorproverna visade att det kan vara en infektion, men resultaten var inte absoluta. Synfälten å andra sidan var katastrofala och jag blev inlagd på avdelning 26 i Lund. Allt pekar på att det är en ny infektion, eftersom de inte har hittat några indikationer på att det är stopp i shunten eller annat tekniskt strul. Men det är omöjligt att veta, just nu är det bara dåligt och ingen vet varför. Planen är en operation där kirurgen får avgöra med mig på bordet vad de ska göra. Hittar de ett tydligt fel på shunten så "yeay" för då kan de fixa det, sy ihop mig och sen får jag åka hem. Troligen kommer de inte hitta det utan får sätta in en extern tryckmätare samt odla på shunten och sätta igång antibiotika i hjärnan som de gjorde i våras. Prutt bajs och massa andra fula ord!

Även om detta verkligen inte är vad jag tänkt och jag inte alls vill detta så är jag så tacksam för vår sjukvård. Jag är tacksam att jag får komma till avdelning där jag är igenkänd, där man vet saker som att jag inte får feber och att jag har ett lågt blodtryck. Jag är tacksam att familjen bara är 20 minuter bort så att jag faktiskt får träffa barnen och Håkan lite. Jag är tacksam för våran fantastiska förskola som omsluter våra knodd på dagarna när allt jag vill är att hålla dem hårt men inte får så vet jag att det finns ljuva vuxna som vårdar mitt finaste i en tuff sits. Jag är tacksam för vänner som sitter hos mig, hjälper Håkan, mentalt håller oss i handen och praktiskt hjälper oss lösa livet. Jag är tacksam för kollegor som inte klagar över att det blir extra tufft att täcka upp för mig och tacksam för kunder som inte gnäller utan gillar läget.

Så även om min nuvarande situation verkligen inte är något jag är tacksam för så önskar jag även i en svår sits kunna leva tacksamt och påminna mig om ljusglimtarna. Försöker dessutom minnas sinnesrobönen, att fritt översatt inte stressa över skit jag inte kan påverka, men jobba med det jag kan.

Vecka 46

2017-11-19 08:52 livet

Vilken vecka! Helt enormt vad den innehållit, jag är uppe på 50% och det går, men knappt, vilket märks i övriga livet. Orken räcker inte till resten av livet och därför blir det väldigt tyst här, eftersom jag prioriterat familjen och jobbet.

Förra veckan slutade med Fars dag, jag har förmånen att ha en av världens bästa pappor själv och dessutom är min man även han en helt fantastisk pappa så männen i mitt liv med den rollen har satt ribban högt när det kommer till vad jag förväntar mig av en pappa. Tack för förebilden du satt som förälder pappa och tack älskade Håkan för att du är det bästa jag någonsin kunnat önska mig för våra barn.

En toppsak denna veckan är att jag börjat få rätsida på vardagsmotionen, morgonturerna har gjort sitt intåg. Det är inte lätt eller skönt att gå upp ur sängen för att ta mig ut. Det har det aldrig varit och huvudvärken gör det inte lättare. Däremot känslan när jag kommit hem efter att ha haft pulsen uppe på morgonen är fantastisk, det känns som om jag kan besegra vad som helst efter en morgontur. För mig är det viktigt att morgonturen är själv, det är förutom chansen att höja pulsen en stund, även en stund då jag hinner reflektera och meditera över den kommande dagen och ibland livet i stort. Lite som att starta om hårddisken! Jag mår helt enkelt bättre av detta, så det gläder mig att vara igång med den rutinen igen.

Varannan tisdag har vi lyxen att vara fodervärdar åt en shettis på vår bys 4H gård. Det är en bra möjlighet för våra barn att lära sig om ansvarstagande och djurhållning. I tisdags fortsatte sonen sin bana med att våga rida själv och även våga testa trava själv, så roligt att som gammal hästtjej se barnen upptäcka sin kärlek till dessa fantastiska djur. Däremot vågar jag säga att det är skönt att det är varannan vecka just nu när ork och energi verkligen inte är på topp.

Som familj gillar vi att röra oss ihop, redan när vi hade vår första i magen lovade vi varandra att alltid göra saker ihop med våra barn, dvs försöka leva som vi lär. Detta är inte alltid lätt, men ett konkret exempel på ett sådant tillfälle är i torsdags när vi fick chansen att båda två ta med barnen ut på en lång (lite för lång) cykel och promenadtur! Det fanns stunder som vi alla njöt och stunder som vi alla var vansinniga, men för att citera min treåring på upploppet hem: "Jag hade mysigt hela tiden, jag bara glömde bort det ibland!"

Som avslutning på arbetsveckan var vi iväg med kollegorna på Actic i Veberöd för årets julfest i fredags kväll. Då vi har en av kollegorna som är med i showen var på på Danneros julshow och njöt både god mat, underhållning och gemenskap med varandra. Glädje i kubik, så tack till Actic som jag får jobba för, Sandra som är en suverän chef och Jennie som helt enkelt är lysande både som kollega, vän och även på scenen.

Helgen har bjudit på årets första julmarknad, tid med familjen och en tjejmiddag med vänner som jag träffar för sällan. Mitt i allt detta är det även så att smärtan är kvar, nu har jag börjat notera en smärtdagbok och det blir verkligen inte roligt eller underhållande när jag får svart på vitt hur ont statusen är konstant. Jag är tacksam för varje dag som funkar men ödmjuk inför vad denna skitsjukdom bär med sig. Utmaningen för mig nu är att hitta en balans som fungerar, inte som denna veckan när smärtan legat så på gränsen så jag fått steppa upp starka droger och regelbundet spyr av att smärttröskeln passeras. Det är sannerligen en avvägning att inte låta sjukdomen styra men inte heller vara dumdristig i när jag pushar mig själv. Och ja, jag ser att ni som känner mig nu sitter o flinar för ni tycker att jag alltid pushar lite för långt, men jag står fast vid att det är enda sättet att veta vart jag har mina gränser.

Puss i pannan på er alla! Hoppas orka finnas lite mer närvarande kommande veckan.

Små förändringar räcker

2017-08-29 03:00 livetvardag

Hemligheten till förändring ligger i att fokusera all din energi på det nya istället för att slåss mot det gamla!

Visa ord sagda av Sokrates.

Ibland tror vi förändring behöver vara så omvälvande och stort för att det ska ge stora resultat, men verkligheten är att små små förändringar kan ge rejäla ringar på vattnet och kanske till och med stora svallvågor i våra liv och framför allt förändra vår inställning till olika saker.

Ett tag framöver kommer jag ägna tisdagar till att poängtera saker du kan förändra som kommer göra avtryck utan att kräva så mycket av dig i insats. Denna första vecka är det en attitydförändring!

Min utmaning till dig idag är att i alla lägen utgå ifrån att du duger! Särskilt om du möter ett sammanhang eller en situation där du känner dig lite utlämnad. Se till att du bestämmer dig för att du är bra som du är, att den bedömande parten inte har någon makt eller rätt att avgöra ditt värde. Ponera till exempel att du ska på en arbetsintervju och går runt och stressar för hur du kommer uppfattas eller bedömas! Istället bestämmer du dig för att du är bra som du är, att du duger och att om de väljer dig så är det de som drar vinstlotten. Det kommer inte göra att du helt plötsligt får alla jobb du söker eller att du segrar i alla lägen, men däremot slipper du onödig oro och du får en tryggare och större självkänsla.

Oro är ränta när vi lånar bekymmer från morgondagen!

Så lägg av med det och bestäm dig för att du duger, för det gör du!