Ett för högt tempo och för mycket smärta är en rimlig summering av veckan, men i en jobbig vecka är det kanske viktigare att ta tid för att uppmärksamma det fina som hänt när jag går vidare in i nästa vecka.
1. Fina och uppskattade möten med vänner och personer jag håller av. Relationer har blivit allt viktigare för mig generellt och den gångna veckan har erbjudit tillfällen att fördjupa några av dem. Ett samtal satte verkligen tankarna i spinn så det bär jag med mig nära hjärtat och maler orden om och om igen. Tacksam för sanningar och för viljan att utvecklas!
2. Orienterings och förflyttningskursen på syncentralen kravlar sig upp på topplistan. I början av veckan var det en halvdag jag bävade inför, för seriöst inte behöver jag lära mig använda hjälpmedel. Jag kan ju både förflytta och orientera mig redan tyckte jag. Fast jag får erkänna att det finns avslappning i att använda hjälpmedlen på rätt sätt, inte för att jag inte klarar mig utan. Utan för att det krävs massvis mindre energi när hjälpmedlen får göra sitt jobb. Lite busigt blev det dock när jag skulle cykla hem med teknikkäppen. Behöver nog den som går att vika ihop helt även om den är tyngre.
3. Helgen hos mina föräldrar toppar nog listan även om jag nämner den som tredje punkt. Att komma till deras hem är alltid en känsla av trygghet. Barnen har fria vidder att leka på, de knackar på och går in hos grannarna. Jag fick en härlig utflykt med min far som jag ska berätta mer om i veckan och husvagnen är framtagen ur vinterns förvaring!
