Frida 50 år

Hur beskriver man en storasyster? En bästa vän? En som jag vet alltid finns där för mig så gott hon kan!

När hon var nio år fick hon en liten gul sak som trillade in i Phikwe med mamma. Jag har hört berättelser om när hon frågade om de inte kunde lämna tillbaka mig eftersom det enda jag gjorde var att äta, bajsa och sova. Trots att hon utan valmöjlighet var fast med mig har hon med råge fyllt sin uppgift som beskyddande storasyster. Jag har så många minnen att det är svårt att välja men ska försöka ge er en liten inblick i vem jag fick växa upp med!

Jag var lillasystern som förstörde hennes smink eller som aldrig lät henne vara ifred med sina vänner oavsett land! Jag minns hur hon fick dra mig på pulka på Stockholms frostade asfaltsvägar på utflykter och hur jag skrek till mig kronor att köpa lott för (som jag vann en stor nalle på). Eller när jag fick en enkrona för att spela på enarmade banditen på englandsbåten och vann! Lite så var livet att Frida möjliggjorde alltid för mig, ofta på bekostnad av sig själv.

I Botswana var hon och bror ofta de som hade ansvaret för mig. Minnen från de helgerna inkluderar att bli medtagen på fester som tyst observatör. Följa med till farmen och hästarna, tvingad att se ”Hajen” eller på nåder följa med på utomhusbio med henne och vännerna. Jag förstår att det oftast var för att hon inte hade något val men jag är ändå tacksam för att jag fick vara med!

Jag har blivit rusad genom Phikwe med skrapat knä efter en olycka vid poolen och otaliga gånger beskyddats av henne. Jag minns fortfarande draget i hjärtat när hon sa adjö för att åka mot USA och bibel college. Kvar hos mig hade jag hennes ridhjälm som alltid påminde mig om storasyster.

Så småningom var vi tillbaka i Sverige och hon hade mött kärleken. Tillsammans fortsatte de att ha ett hem där jag alltid var välkommen. En plats att bryta samman på när min värld trasade sönder och en plats att byggas upp på när bitarna började passa.

Hennes familj med barn blev min, hennes hem blev ett naturligt vattenhål oavsett vart i världen jag befann mig. När de köpte gård delade jag hennes dröm om egna hästar, och gjorde nog Esse galen när jag bidrog till stallets renovering före husets fixande.

Hon har haft MS i snart 20 år och vissa dagar har sjukdomen tagit henne för tidigt medans andra dagar är hon kvar. Tillsammans har vi en svart humor kring livet, men mest kärlek och hopp om framtiden!

Frida lärde mig se det goda som går att se. Jag ligger i lä när det kommer till att se det ljusa i livets mörkaste stunder.

Sjukskrivningen blev en välsignelse för produktionschefen, att få vara med under sina barns uppväxt. Medan rullatorn blev möjligheten att röra sig utanför hemmet istället för en begränsning.

Vi är olika, väldigt olika och ändå så lika. Så mycket som jag uppskattar kramar och närhet, lika intensivt skyr hon det. Därför vill jag ge dig kramar och långa pussar i örat som du hatar! Om huvudet berövar dig från allt så kom alltid ihåg att du är älskad!!

Hon är en förebild, en trygghet och jag hoppas ni vill vara med och fira henne genom ett bidrag till hjärnfonden.se så att de kan fortsätta forska kring MS och komma med nya behandlingar som gör att vi kan få behålla de vi älskar lite längre!


Gillar

Kommentarer

amindiz
amindiz,
åh så mycket kärlek i det inlägget <3
nouw.com/amindiz
lillaax
lillaax,
Tack! Vad skönt att det lyser genom!
nouw.com/lillaax
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229