Jag är på väg tillbaka och har en plan, den är inte alltid lätt eller självklar att hålla mig till, men jag försöker.
Oftast vill jag lixom många mycket mer än jag orkar eller vad kroppen håller för. Överraskande händer det då att jag springer händelserna i förväg. Så var det för snart två år sedan när min egen otålighet gjorde att knäskadan var ett faktum eftersom jag belastade kroppen med mer än den tålde.
Det ÄR viktigt att bygga sakta, att ge musklerna utrymme att växa och i det även viktigt att ge kroppen och knoppen vila.
För vilan ingår oxå i planen oavsett hur svårt det är att acceptera!
