lillaax

Veberöd

En blogg med fokus på träning och hälsa, men då mitt liv består av mycket mer kommer även det att speglas här. Mitt fokus är att både ande, själ och kropp ska få vad som behövs för att orka och må bra i tillvaron! Läs gärna om mig på sidorna här på bloggen.

Kontakt får du enklast genom ptlillaax@gmail.com

Blogg

Vecka 46

2017-11-19 08:52 livet

Vilken vecka! Helt enormt vad den innehållit, jag är uppe på 50% och det går, men knappt, vilket märks i övriga livet. Orken räcker inte till resten av livet och därför blir det väldigt tyst här, eftersom jag prioriterat familjen och jobbet.

Förra veckan slutade med Fars dag, jag har förmånen att ha en av världens bästa pappor själv och dessutom är min man även han en helt fantastisk pappa så männen i mitt liv med den rollen har satt ribban högt när det kommer till vad jag förväntar mig av en pappa. Tack för förebilden du satt som förälder pappa och tack älskade Håkan för att du är det bästa jag någonsin kunnat önska mig för våra barn.

En toppsak denna veckan är att jag börjat få rätsida på vardagsmotionen, morgonturerna har gjort sitt intåg. Det är inte lätt eller skönt att gå upp ur sängen för att ta mig ut. Det har det aldrig varit och huvudvärken gör det inte lättare. Däremot känslan när jag kommit hem efter att ha haft pulsen uppe på morgonen är fantastisk, det känns som om jag kan besegra vad som helst efter en morgontur. För mig är det viktigt att morgonturen är själv, det är förutom chansen att höja pulsen en stund, även en stund då jag hinner reflektera och meditera över den kommande dagen och ibland livet i stort. Lite som att starta om hårddisken! Jag mår helt enkelt bättre av detta, så det gläder mig att vara igång med den rutinen igen.

Varannan tisdag har vi lyxen att vara fodervärdar åt en shettis på vår bys 4H gård. Det är en bra möjlighet för våra barn att lära sig om ansvarstagande och djurhållning. I tisdags fortsatte sonen sin bana med att våga rida själv och även våga testa trava själv, så roligt att som gammal hästtjej se barnen upptäcka sin kärlek till dessa fantastiska djur. Däremot vågar jag säga att det är skönt att det är varannan vecka just nu när ork och energi verkligen inte är på topp.

Som familj gillar vi att röra oss ihop, redan när vi hade vår första i magen lovade vi varandra att alltid göra saker ihop med våra barn, dvs försöka leva som vi lär. Detta är inte alltid lätt, men ett konkret exempel på ett sådant tillfälle är i torsdags när vi fick chansen att båda två ta med barnen ut på en lång (lite för lång) cykel och promenadtur! Det fanns stunder som vi alla njöt och stunder som vi alla var vansinniga, men för att citera min treåring på upploppet hem: "Jag hade mysigt hela tiden, jag bara glömde bort det ibland!"

Som avslutning på arbetsveckan var vi iväg med kollegorna på Actic i Veberöd för årets julfest i fredags kväll. Då vi har en av kollegorna som är med i showen var på på Danneros julshow och njöt både god mat, underhållning och gemenskap med varandra. Glädje i kubik, så tack till Actic som jag får jobba för, Sandra som är en suverän chef och Jennie som helt enkelt är lysande både som kollega, vän och även på scenen.

Helgen har bjudit på årets första julmarknad, tid med familjen och en tjejmiddag med vänner som jag träffar för sällan. Mitt i allt detta är det även så att smärtan är kvar, nu har jag börjat notera en smärtdagbok och det blir verkligen inte roligt eller underhållande när jag får svart på vitt hur ont statusen är konstant. Jag är tacksam för varje dag som funkar men ödmjuk inför vad denna skitsjukdom bär med sig. Utmaningen för mig nu är att hitta en balans som fungerar, inte som denna veckan när smärtan legat så på gränsen så jag fått steppa upp starka droger och regelbundet spyr av att smärttröskeln passeras. Det är sannerligen en avvägning att inte låta sjukdomen styra men inte heller vara dumdristig i när jag pushar mig själv. Och ja, jag ser att ni som känner mig nu sitter o flinar för ni tycker att jag alltid pushar lite för långt, men jag står fast vid att det är enda sättet att veta vart jag har mina gränser.

Puss i pannan på er alla! Hoppas orka finnas lite mer närvarande kommande veckan.