Ved på elden!

I början på veckan startade något i mig som jag redan borde vetat! Att en liten smula kan bli en snöboll som kan bli en lavin. Min egna topp tre lista fick mig att börja tänka på hela november! Saker som jag är tacksam för och som jag tar med mig vidare. Min familj har jag redan uttryckt så mycket tacksamhet för men förutom de självklara sakerna?!

Jag är så tacksam för mina vänner som orkar finnas kvar, som ringer och som tittar förbi. De som vet hur verkligheten ser ut och att det inte är så självklart att orka, men som ändå hejar på. De som orkar fråga om vi vill med fast svaret 98 av 100 gånger är att kraften inte finns. Frågan är fortfarande trevlig att få.

Jag är tacksam för vårt samhälle och vårt hem, den plats som numera är platsen jag bott längst på i hela världen. Jag är tacksam att fortfarande upptäcka underbara sidor av vår by och boendegemenskapen som finns här.

Jag är så tacksam för så mycket har jag insett efter förra veckan när mitt eget sinne var lika grått som hela november varit, men det krävdes viljan att rota reda på en smula att vara tacksam för!

Precis som vedträn på en eld är det att sakta börja tänka i tacksamhetens banor. Vi påminner oss som familj att tillsammans avsluta dagarna med att välja något att vara tacksam för just den dagen. Jag tror att leva ett liv av tacksamhet är ett beslut som behöver tas många gånger och ofta.

Idag är det dag nummer 5 i december 2019 och luckan har öppnats 5 gånger! Rörelseluckan idag blev en promenad med en vän och fem armhävningar på tå. Det behöver inte vara så mycket eller så avancerat, bara du rör något på dig! För mig fungerar även rörelse som med tacksamheten, att när jag väl kommit igång skapas ett momentum som rullar på nästan av sig själv tillslut. Promenaden idag blev underbar trots grådassiga förutsättningar eftersom jag orkade stava mig runt, kom upp hela vägen på åsen och höll ett ok tempo. Firar segern!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229